|
 Jag har hela mitt liv varit passionerat intresserad av musik. Får jag tro det som berättats av min familj har jag sjungit sen jag kom på att jag hade en röst och pianopallen var inget oöverstigligt hinder för ett barn som gillade att höras.
Jag växte upp i Skånes Fagerhult, en liten by i nordvästra Skåne. Som i många småsamhällen var det vanligaste intresset bland barn och ungdomar sport. Här närmare bestämt fotboll och innebandy. Jag gjorde ett tappert försök som målvakt i F14 men då mitt sportintresse var något begränsat blev min tid här ganska kort.
Jag fick sköta musiksolon på skolavslutningar och annat i stället. Något som passade mig betydligt bättre. Kort sagt en tacksam uppväxt för en liten teaterhoppa och ett barn av den kommunala musikskolans gyllene era.
När det så blev dags att välja sin framtid (gymnasiet) försökte min Syokonsulent förtvivlat få mig att välja natur eller samhälle. "Du kan väl välja en linje du kan bli något på. Musiken kan du ju alltid ha bredvid." Jaa.. Det var väl fint tänkt men se det gick inte ihop med den envisa vilja jag kände för att gå min egen väg. Så det blev musikens och scenens värld ändå. Ett beslut jag aldrig har ångrat.
 Turerna har varit många på min väg som varit allt annat än rak, även om den kan tyckas rak på ovanstående sammanfattning. Sanningen är att jag tvivlar på om speciellt många människor vet vad de vill bli redan som barn och sedan håller fast vid det livet ut. Dock är det roligt hur man ofta kommer tillbaka till något.
När jag var riktigt liten fanns det två yrkesgrupper jag beundrade mer än något annat. Dessa var Bodybuildare och Operasångare. Redan i 5årsåldern tänkte jag att jag skulle bli världens första bodybuildande operasångerska.
Bodybuildandet lade jag på hyllan till förmån för en äkta Skånskas kärlek till mat och dryck. Men Operan har jag återkommit till och operasångerska blev jag. Och roligt är att de händelser och skeenden som varit avgörande för att ta mig hit har jag inte stått för eller planerat själv. De har alltsomoftast dimpt ner av sig själva. Självklart har arbetet för att ta vara på alla chanser som sig bör fallit på mig. Men det är roligt hur livet ibland ordnar saker man aldrig skulle kunna fundera ut eller ordna själv. Jag har ett favoritcitat från P. Coelho´s bok "Alkemisten".
/...När du vill något tillräckligt mycket så verkar hela universum för att du ska få det.../
Jag har blivit visad en väg jag inte själv skulle kunna finna, fått tillträde till scenens värld och älskat varje sekund! Nu väntar framtidens alla utmaningar...
|